Fem dagar vid danska Vesterhavet

Hemma hos oss så försöker vi åtminstone halvhjärtat lära barnen att inte svära för mycket. Men en sak är helt ok att säga: fucking corona. Allt annat vore liksom orimligt. Så när vår skidresa till Sverige blev inställd för andra året i rad så gick vi alla runt och muttrade fucking corona ett par dagar. Men sen blickade vi snabbt framåt och bytte ut Idre mot fem dagar vid Vesterhavet.

Vid det danska Vesterhavet på Jyllands västkust så handlar det om havet. Vågorna i havet. Stränderna vid havet. Naturen som präglas av havet. Allt är stort och lite vilt och vansinnigt vackert med en snärt av råhet. Vind och stora vågor gör man bäst i att räkna med – så kan stilla, soliga dagar med glasigt hav komma som en oväntad överraskning.

Det är tredje gången på ett år vi är vid Vesterhavet och har tidigare hyrt hus vid Hvide Sande en bit söderut och Klitmöller uppe i Thy. Den här gången landade vi ungefär i mitten, utanför Lemvig söder om Limfjorden. Inte för att vi ville just dit men för att vi hittade ett fantastiskt hus.

Att hitta charmiga sommarhus som inte ligger i stora sommarhusområden är nämligen inte helt lätt i Danmark och kräver sin research. Så när vi hittade ett stort hus med lite fiskarhusstuk, placerat mer eller mindre I sanddynerna, med stranden på andra sidan, så var det inte så mycket att dividera om.

Dagarna flöt på som de gör mest när man är i sommarhus. Barn som leker, vuxna som dricker kaffe, lek på stranden, lek i sanddynerna, ett och annat spel, löpturer, mountainbike, lite för mycket iPad och så ett gäng utflykter.

Tre utflykter vid Vesterhavet

Bovbjerg Fyr och klipporna

Fem kilometer norr om huset ligger den röda, gamla Bovbjerg Fyr på kanten vid Bovbjerg Klint. Och en 244 trappsteg lång trätrappa ner till havet som måste vara en av Danmarks mest fotograferade trappor. Det är storslaget vackert och en sådan plats som får en att ställa sig med ansiktet mot vinden och ta ett djupt, lite andäktigt andetag.

Landskapet med de branta klipporna som rasar ner mot den breda stranden och Vesterhavet som alltid känns så märkvärdigt stort är av ett slag som man inte nödvändigtvis förknippar med Danmark. Men de höga klipporna, eller klinterna som de kallas, finns faktiskt på flera håll runt om i landet och de vita vid Møns Klint är väl de mest berömda.

Själva fyren brukar vara öppen för besök och caféet likaså, men det var coronastängt vid vårt besök. Det brukar också finnas ett litet konstmuseum och i högsäsong man kan tydligen rappella ner för fyren. Vi ägnade oss mest åt att nervöst betrakta lyriska barn som blev jagade av stormiga Vesterhavsvågor och åt att njuta av sol och lä bakom väl valda sanddyner.

I den lilla byn Bovbjerg norr om fyren kan man besöka Thise Ostelager där den danska Vesterhavsosten lagras. Här pumpas en konstant ström av Vesterhavsluft ner i lagret, vilket sägs vara det som ger den torra, fasta osten, som dess karaktäristiska smak. Den kan kanske beskrivas som en dansk parmesan eller gruyére och finns att köpa i välsorterade matbutiker (eller i Vesterhavsbutikken i Fjaltring några km från fyren) och är ett hett danskt osttips.

Den opolerade fiskebyn Thyborøn

Thyborøn är en liten fiskarby med 2000 innevånare som ligger längst norrut på Harboøre Tange. Det är ingen direkt turistdestination men jag ä l s k a r utflykter till ställen som liksom är på riktigt. Thyborøn är inte en liten pittoresk hamn med iordningställda fiskebodar och dyra lattes utan en riktigt hård, dansk fiskarby. Det vilar en charm i oviljan att göra sig till för tillfälliga besökare.

Vi parkerade nere i hamnen där barnen genaste kastade sig över en liten lekplats med havstema. I hamnen spanade vi på fiskebåtar och i fiskbutiken köpte vi tonfisk till middagen och fiskfrikadeller till lunch. Det ska man äta i en dansk hamn. Med händerna, direkt ur påsen, eventuellt med lite remoulade att doppa i.

På västra sidan om hamnen fanns en välfriserad strand att kasta sten i och en strandpromenad som jag tror är vacker men som vi inte tog reda på vart den gick. Nu var det april och coronastängt men annars finns det både Jyllandsakvariet, ett krigsmuseum och Kustcenter Thyboron, ett experimentmuseum om kust och hav att besöka.

Thorsminde – slussen mellan Vesterhavet och Nissum Fjord

Thorsminde lite längre söderut är mindre än Thyborøn är mer polerat än Thyboron, och flirtar ändå med besökare med hjälp av ett strandningsmuseum, stor lekplats och båtturer på den lugna Nissum Fjord. Museet var stängt men lekplatsen bjöd på en timmes lek medan föräldrarna lapade sol mot husvägg med kaffe i handen.

Även här finns en fiskbutik som jag tror är utmärkt och nere på parkeringen vid slussen såldes fish n’ chips i en food truck och jag misstänker var god. Det får bli nästa gång. Då vill jag också utforska Nissum Fjord som jag tror är en dröm för kitesurfing och vackra löpturer.

Vägen in till Thorsminde från norr var spektakulär och kändes mer som Midwest US än Danmark. På västra sidan kilometer efter kilometer med gigantiska sanddyner som skyddar från det barska Vesterhavet och på den andra sidan pannkaksplatt slätt och så fjord. Kändes exotiskt på något sätt.

Mer äventyrliga utflykter än så var det inte och det är lite så det är här vid Vesterhavet. Havet, stränderna och naturen är det storslagna. Allt annat är rätt lågmält. Ta med ett par löpskor för episkt fina turer på stranden och en drake till barnen. En mountainbike och surfgrejer om du gillar sånt. Så länge du inte har några stora förväntningar på vädret, så vågar jag nästan lova att du inte blir besviken.