Nu är det över fyra år sen jag var anställd av någon annan än mig själv i Danmark och i Sverige jobbade jag väl totalt 3 år för 15+ år sedan, så det kan hända att min trovärdighet här svajar lite. Men jag vill ändå säga att jag kan mina kulturskillnader och jag har fyllt på med era kommentarer från Instagram, så här goes – de största praktiska skillnaderna på att jobba i Danmark och i Sverige:
- De flesta äter lunch på jobbet – i kantin om det är ett stort företag eller catering om det är ett mindre. Det här är ofta väldigt subventionerat och på mina storföretagsjobb har jag betalat ca 20-30 DKK om dagen för riktigt bra luncher med varma rätter, salladsbuffet och smørrebrød.
I början saknade jag det sociala i uteluncherna och tyckte att dagen blev lite instängd men det gick snabbt över när jag förstod hur effektivt det är (se punkt 4 nedanför). En sidoeffekt av att folk äter på jobbet är att lunchrestauranger och ”dagens lunch” knappt existerar. - Du kan få sparken. Det kan du så klart i Sverige med men här är det vanligare, eftersom arbetsrätten inte är lika stark. Flipside: uppsägningstider är oftast bara en månad och rörligheten större, så det går ofta snabbare att få ett nytt jobb. Det är alltså mer flexibelt men också mer osäkert.
Det här innebär också att det inte är ett lika stort socialt tabu att vara arbetslös. Alla är med i facket och i a-kassa och de flesta jag känner har någon gång i deras arbetsliv utnyttjat det.
- Du betalar din egen arbetsgivaravgift, ovanpå inkomstkatten, i stället för att den dras bakom kulisserna av arbetsgivaren som i Sverige. Jag älskar för det mesta att betala skatt men när jag fick min första lönesedel så kom detta som en total överraskning och dansken kan ha fått ett SMS: ”Vad fan är detta – vi måste flytta till Sverige?!” 🙈
- Arbetsveckan är 37 timmar och folk går hem tidigare. När jag jobbade i Stockholm skämtade vi alltid om att det inte var någon ide att ringa vår danska filial efter 15.30, för då hade alla gått hem. Well, det var inte helt fel. Efter 16 börjar det i alla fall eka tomt i korridorerna, och det är inte bara för att folk ska hämta barn på föris (jobbar du på typ McKinsey får du skylla dig själv för att du inte känner dig träffad här, ok?).
Det här är nog delvis ett resultat av den officiellt kortare arbetsveckan men också av att luncherna går mycket snabbare än om ska ut och köpa en dagens för en halv månadslön.
Kommentar från insatt läsare på Insta: I Danmark är din lunchtid betald om du jobbar i stat eller kommun, vilket det (väl) inte är i Sverige. - Landet stänger inte i juli. Du har 25 dagars lagstadgad semester precis som i Sverige, men i realiteten oftast 30. Men eftersom du inte kan hålla på att pytsa ut föräldraledighet över 79 somrar tills barnen är medelålders, så får du snällt hålla dig till dina sex veckor. Det här innebär också att även småbarnsföräldrar ofta är borta tre veckor under sommaren, vilket i sin tur leder till att landets kontor inte stänger ned på samma sätt som i Sverige.
- Ingen VAB men heller ingen karens. På de flesta privata arbetsplatser har du “barnets första sjukdag”, ibland två. I det offentliga är det oftast två. Exakt hur landets småbarnsföräldrar får ihop det fattar jag inte, men för vår del handlade det om att vi med våra kontorsjobb var flexibla och hade arbetsgivare som gladeligen lät oss jobba hemma om ett sjukt barn krävde det.
Just nu ser jag något inlägg i veckan på LInkedIn, om arbetsplatser som helt släpper reglerna om sjuka barn och låter medarbetarna vara hemma så länge det krävs, med full lön. Goodwill: i taket. Kostnaden: ett par kronor per medarbetare och månad, sist jag såg statistik på det.
Till gengäld så har du ingen karensdag, så är du sjuk är du sjuk och det märks inte på din nästa lönesedel. Om det betyder att folk är mer sjuka? Inte vad jag har märkt.
Det här är ju praktiska och konkreta grejer och självklart så finns allt detta med danskarna mer direkta ledarstil vs. Sveriges “är alla överens”, och annat mer subtilt. Men det är ett annat inlägg, som kräver ett annat handlag.
Har jag missat något?
1
