Ett dygn i campervanen på nordkusten

Följ med på ett helt vanligt dygn i campervanen – utan Instavänliga ljusslingor, middagar vid dukat bord, milsvid utsikt utanför dörren och städad bil. Ett perfekt dygn i campervanen utan filter.

***

Efter ett par veckor i campervanen under semestern lägger sig längtan efter det kompakta familjelivet på hjul för en stund. Men så drar vardagen igång med skola och jobb, och plötsligt dyker behovet för kontraster upp. Då tar vi ett dygn i campervanen – vårt allra enklaste mikroäventyr.

Denna gång blev det det välkända och alltigenom okomplicerade. Det blev Liseleje, den lilla sommar- och strandbyn på Sjællands nordkust, där vi kan äta burgare på Haveje till middag, bröd från Liseleje Bageren till frukost och få förmiddagsfinkaffe på Michael’s, och alltså bara behöver ta med oss en liter mjölk till morgonkaffet. Det är också barnens favoritspot, för att de stora sanddynerna är världens bästa lekplats och för den lilla stenbumlingsön en bit ut i vattnet är perfekt för sjöstjärne- och krabbspaning.

Innan strandfolket åker hem

Vi tror att vi kan det där med att packa vid det här laget, men det tar alltid längre tid än det borde. Vad är det nu man ska ha med sig igen? Men vid 15 rullar vi hemifrån och efter ett snacksstopp på vägen kommer vi fram till parkeringen vid Liseleje strand vid fyratiden. Det är en solig eftermiddag i augusti och det är ingen öde, picture perfect-parkering vi snackar om här, så det är rätt mycket bilar. Men vi står som alltid längst in och bort, och vi vet att alla förutom dem med hus på hjul försvinner så fort kvällen närmar sig.

Att komma fram till kvällens plats är ofta ett av mina favoritögonblick – när barnen kastar sig ut och utforskar omgivningarna. Deras upptäckarglädje blir så tydlig, och ångesten över deras skärmtid försvinner på en sekund. Det är ju nyfikna barn vi har gjort, dansken och jag. Just här vet barnen vad som väntar och de springer omedelbart iväg och försvinner in bland de höga sanddynerna som sträcker sig flera kilometer längs kusten.

Ett par timmar går med hopp ner i sanden, diverse lekar vi inte förstår så mycket av, och småkalla bad. Och en del brännmaneter, vilket är första gången för mig i Danmark – de brukar inte trivas här nere i det töntigt småsalta vattnet. Det är alltid en del folk på stränderna på nordkusten men nu är det augusti och folk har inte riktigt förstått att det fortfarande är sommar, så knökfullt är det inte.

Lat och god middag på Haveje

Efter bad och lite häng i bilen traskar vi de 100 meterna till hamburgarhaket Haveje, komplett med surfbrädor på väggarna, lastpallsbänkar och ljusslingor. Aloha, fast på danska liksom. På vägen konstaterar vi att parkeringen har börjat tömmas och lugnet lägga sig.

Men tomt på Haveje är det ändå inte, och vi får veta att det tar cirka 30 minuter innan maten kommer. Här finns basketbanor och stenmålning, så lite väntetid är inget problem. Jag köper en öl för att jag tror att jag är på ölhumör, men minns snabbt att jag sällan är särskilt förtjust. Kräver mer värme och en annan stämning.

Burgarna kommer efter de utlovade 30 minuterna och de är värda väntetiden, det är de. Haveje finns på ett gäng andra stränder på Sjælland – ett säkert tips om ni behöver ett.

Utomhus tills sängen kallar

Efter en vända på den stora naturlekplatsen som ligger i skogen precis bakom Haveje och parkeringen, tar vi vägen ‘hem’ längs stranden. Det är några hundra meter men tar en knapp timme, för det ska lekas och jagas och snurras och hoppas. När vi till slut lämnar stranden och går genom sanddynerna till bilen har solen gått ner för länge sen och vi är helt ensamma på stranden.

Att komma fram till en ny plats är en favoritsstund, och det är även detta. Utomhus, i mörkret, tills sängen kallar på de små. Det är inte annorlunda än om man bor i tält eller kanske hyr en liten stuga precis vid stranden – att man väljer utomhus mer än om man är hemma. Men oavsett anledning är det dopamin rakt in i systemet.

Tillbaka i bilen kommer dansken på att vi ska leka ‘nattninja’ en sväng innan det ska sovas. I all enkelthet går den ut på att vi gömmer små lampor bland sanddynerna, och barnen ska hitta dem. Säg något mer spännande när man är sex år gammal? Eller nio? Eller 42 kanske?

Men sen är det sängdags. Taktältet är uppe sedan länge och vi bäddar om där nere så att baksätena tillsammans med plattan i bagageutrymmet blir en liten dubbelsäng. Vi som, när vi köpte bilen, trodde att barnen skulle sova där uppe och vi där nere har sedan första natten i campern gett upp, den diskussionen och barnen turas nu om att sova där uppe med dansken och jag där nere med den andra.

När barnen somnat har regnat så smått börjat falla och vi kryper själv in i våra mysiga hörn och somnar. Om vi ska vara ärliga händer det 8 camperkvällar av 10, och romantiska kvällar i ljusslingornas sken tillhör ovanligheterna. Ni vet att ni inte alltid ska tro på insta, va?

Morgonstund har stök i mun

Efter en natt med uppåt 35 mm i skyfallsregn, och lite, lite dropp genom bakluckan ner på min huvudkudde (som flyttades ner två centimeter och sen märkte jag inget alls) vaknar vi vid åttatiden och konstaterar att alla sovit gott. Barnen hoppar upp och morgonmyser med ipads, jag läser lite bok och så småningom dricker vi morgonkaffe på ‘nedervåningen’. Många kaffevarianter har provats och ambitionerna har varit stora, men nu blir det för det mesta nescafe, så länge det är den goda sorten.

Och exakt allt som händer på morgonen är omringat at stök. Det är grejer exakt överallt, och när vi bara är ute en natt orkar vi knappt lägga tid på att hålla undan. Vi myser i stök. Vi dricker kaffe i stök. Vi sätter i linser och smörjer ansikten i stök. Vi bor i stök och även om det går att hålla undan mer och vi på längre resor har fler rutiner och var-sak-har-sin-plats, så vill jag ändå påstå att det inte är ett liv för pedanter, det här.

Bagerifrukost och blåsigt bad

När morgonhungern är ett faktum går vi upp till den lilla huvudgatan i Liseleje och köper på tok för mycket bröd och grejer på bageriet. Plus smör och ost eftersom vi hade med oss exakt ingenting. Den sista tebirkesen säljs framför ögonen på mig och jag får nöja mig med frösnappare. Vad jag pratar om? Någon slags mellanting mellan bröd och wienerbröd (inte ens danskarna verkar kunna kategorisera det) gjort på wienerdeg och smör- och sockerkräm. En riktigt krämig tebirkes är oslagbart.

Frukosten äter vi inne i bilen, där förar- och passagerarsätena snurras runt så att vi kan sitta fyra runt bordet. Det är smuligt och ja, stökigt, och barnen är mer uppochner än sittandes ner, men det är precis som det ska vara.

Efter frukost blir det en sista vända på stranden, där den utlovade solen inte visat sig och det egentligen är alldeles för kallt för att hänga. Just därför blir det så härligt – för att man är där ändå, och dessutom ger vi ju livräddaren något att titta på. Alla badar och vattnet är ju inte kallare för att luften är det, men det ger ändå sig självt att hemfärd väntar när vi känner oss klara med vågorna.

Så packas bilen ihop. Stolar vänds. Säng görs om till baksäten. Barnstolar sätts i. Taktältet trycks ner med en knapp. Dammsugaren åker fram för att få lite ro i själen ändå och bagaget trycks in där det nu får plats, vi ska ju bara hem. På vägen svänger vi förbi det fina lilla kaféet Michael’s och köper varsin flat white gjord med kaffekärlek, och så rullar vi hem mot Søborg.

Ett alldeles vanligt och oglamoröst dygn i campervanen. Inte så där bildskönt som det vi så ofta ser i sociala medier, men alldeles på riktigt. Och för oss är de här dygnen mer värda än de längre resorna långt bort. Det finaste sättet att vara tillsammans på jag vet.