Knappa två timmar söder om Köpenhamn ligger ön Møn. Den sydsjællandska ön är mest känd för de vita kritklipporna som störtar 150 meter ner i havet längst österut. Klinten är ett givet besöksmål men det finns betydligt mer att hämta på ön som jag spår blir nästa hotspot för Köpenhamnare som hoppar av hamsterhjulet för ett enklare liv på landet. You heard it here first!
Møns stjärnhimlar och oväntad surf
Vi drog iväg i campervanen fredag eftermiddag. På appen Park4Night hade vi kollat ut sådant där ställe för natten som man drömmer om. Direkt vid vattnet, lite träd för skugga, inga arga locals och på gångavstånd från den lilla hamnbyn Klintholm. Att kunna knata iväg på morgonen och köpa frukost är ju nämligen campervanlyx.
Väl på plats visade sig platsen vara jämnad med marken för att lämna plats åt husbygge så vi drog vidare några kilometer västerut. Vi hittade en drömmig liten plats vid en öde parkeringsplats direkt vid en lika öde strand. Jag hade läst mig till att delar av lokalbefolkningen är aningen illvilligt inställda till campervans och nojjade lite eftersom jag ogillar sura människor. Men inga sura människor uppenbarade sig, varken på kvällen eller på morgonen.
Møn är känt för sina otroliga stjärnhimlar och här och där ser man skyltar och pluppar på kartan som kallas för Dark Sky. Kvällen bjöd också på en fullkomlig explosion av stjärnor – kan inte minnas att jag sett så många sedan jag var i öknen i Namibia för en herrans massa år sen.
Vi somnade gott till vågskvalp och vaknade till ömagi. Morgonen bjöd nämligen på blickstilla hav, en disigt vacker soluppgång och kallt sensommarbad i klart vatten. Det är morgnar som dessa som man verkligen känner campervanens genialitet. Hade vi varit hemma hade vi ens kommit i kläderna medan man på en strand på Møn redan har skapat minnen som lägger sig fint i upplevelsedepoten i hjärtat.
Efter morgonmagin drog vi in till Klintholm och köpte frukost på den pyttelilla butiken i hamnen. Klassiska danska morgonfrallor, croissanter och lite pålägg räckte fint och jag köpte även med mig en radda lokala ostar eftersom lokalt alltid är kul. Hade vi varit i Klintholm för lunch eller middag hade jag velat prova restauranten ND122 som satsar på lokal, enkel mat i gamla hamnlokaler vid vattnet men det får bli nästa gång.
Innan vi åkte till klinten körde vi förbi den gulliga stugan i Klintholm där Møn Surf bor. Møn bjuder nämligen inte bara på bra kitesurf, vilket stora delar av Danmark gör, men relativt ofta även på ok vågor för vågsurf. Vi hade inte med oss grejer och hade heller inte tid, men en annan gång vill jag definitivt prova lite danska vågor här. Förutom uthyrning och kurser kan man även få en riktigt god kaffe, croissanter och bowls här.
Klipporna vid Møns Klint
Sen var det dags för klipporna vid Møns Klint och vi parkerade vid Geocenter som ligger längst ut på öns östsida. Det finns ett gäng olika vandringsleder vid klinten och jag noterade en 14,5 kilometerslinga som jag genast skrev upp på det-ska-vi-göra-listan och meddelade vännerna via SMS. Med en fyraåring och sjuåring skulle det dock absolut inte vandras några 14 kilometer och vi begav oss i stället direkt ned för trappan till stranden.
496 steg på trätrappor genom en lummig skog och ungefär halvvägs ner börjar man kunna ana klinten mellan träden. När den uppenbarar sig i all sin prakt är det faktiskt svårt att inte känna ett sug i bröstet. Det är magnifikt. Vita som krita (eftersom det är krita), lodräta 150 meter ner och turkost, nästan tropisk vatten nedanför.
Väl nere på stenstranden letade vi fossiler i kritväggen och försökte få barnbenen att knata de cirka 500 meterna till nästa trappa lite norrut. Det kom tydligen inte på fråga och det var bara att följa efter samma väg som vi kom. De hade spanat in muset uppe vid Geocenter och hade bråttom tillbaka. Jag kan också ha lockat med en glass som nog också drog lite.
Museet som gestaltar ‘Danmarks födselse’ är litet men får fem av fem stjärnor för att lyckas göra geologi och historia spännande för såväl stora som små. Massor av interaktivitet, VR-upplevelser, 3D-bio (om dinosaurier just när vi var där) och en fin liten museishop. Där man bland böcker och leksaker också kan köpa lokal gin och brännvin. Ifall man skulle tvivla på att man var i Danmark alltså.
Camping på Møn
Efter fem timmar på plats skulle vi hitta plats för natten och hade bestämt oss för camping. Omväxling förnöjer och en kontraster likaså. Närliggande Camp Mons Klint ligger bra och har en hel del faciliteter men kändes lite för busy för oss, så vi drog vidare. Här i krokarna ligger dock också supersnygga lägenhetshotellet och restauranten Villa Huno som står på min bucket list. Kanske ska kombineras med den där vandringen med vänner en dag.
Det har också funnits glamping här men Camøno Camp som det heter ska flytta till ny lokation och öppnar igen först i 2022. Exakt var återstår att se.
Nu körde vi i stället ner längst ut i sydväst till den lilla naturcampingen i Hårbölle. Väldigt beskedliga faciliteter, litet och gemytligt och precis bredvid en fantastisk strand. Vi vill egentligen äta 100% klassisk dansk krogmiddag på Damme Kro men det var tyvärr fullsatt, så det blev middag vid bilen. Medan barnen spelade fotboll med en nyfunnen vän spanade vi på vacker solnedgång och drack rödvin i vanen. Inte illa.
På söndagmorgonen blev det lite blåsigt strandhäng innan vi åkte iväg norrut. Genom Stege, öns största by med en gammal, gullig stadskärna och är väl värd ett besök i sig. Och så med ett stopp hos Øbageren, ytterligare några kilomter norrut. Hos Øbageren bjuds det på hipsterkaffe, møffins (because Møn, you know), fantastiskt bröd och lite lokala kolonialvaror.
Vi körde sen vidare de 15 minutrarna till Nyord, den pyttelilla ön nordväst om Møn. Bron över till ön är så smal att bilarna bara får köra åt ett håll åt gången och väl över på andra sidan är man på öns enda bilväg. På Nyord finns nämligen bara en liten by och den är bilfri. Resten är fågelreservat och åkrar.
Den rätt gulliga lilla byn är känd för sina fantastiska trädgårdar. Jag skulle bli utsläng därifrån på två röda eftersom jag knappt orkar hålla liv i några trötta krukväxter på terassen, men här var det blomsterprakt överallt.
Vill man äta på Nyord kan man få klassiska krogsmørrebrød på Lollegaard och ifall man skulla vara sugen på whiskey på lösvikt så finns det hos Noorbohandelen. Här finns även cafe och lokala råvaror men det var tyvärr stängt under vårt besök.
Det blev cirka 40 timmar på den lilla ön och jag tror att man utan problem skulle kunna tillbringa en vecka här, utan brist på saker att göra och se. Klipporna är värda de två timmarna från Köpenhamn bara dem, men om du ändå kommer dit, passa på att upptäcka mer av Møn. Jag kommer med mer tips efter nästa besök!
4
