Böckerna jag läste i somras lästes inte av en slump. Jag tar inte bara det jag råkar ha liggande utan bygger en sommarhög som om det vore konst. Boknörden i mig får fritt spelrum och högen kräver ju balans, för bövelen. Något jag längtat efter, något helt nytt. Något spännande, något lätt och något tungt. Något lärorikt och något aningen banalt. När en bok är slut måste kontrasten till nästa bli bra. Då funkar inte för mycket av samma.
Nog om det.
Böckerna jag läste sommaren 2023:
Sommarens första: Beckomberga, Sara Stridsberg
Nedbäddad i campervanen, bredvid en tungt sovande sexåring, på en lugn, liten campingplats i tyska Sächsiche Schweiz, öppnade jag semesterns första bok och kände det där pirret: sommarläsningen börjar här.
Sara Stridsberg är en favorit – jag har läst och gillat många av hennes böcker – men hade av någon anledning missat Beckomberga, som kom ut redan 2014. Berättelsen om en flicka, hennes pappa som i en lång period är inlagd på Beckomberga, och den tillvaro hon själv skapar sig på sjukhuset när hon är där mer än hemma eller i skolan, har en alldeles speciell ton. Det är melankoliskt men fint, det lite underliga känns också självklart. Jag dras inte riktigt med varken av karaktärerna eller historien och lägger den i den mentala högen av böcker som hade något men inte tillräckligt mycket för mig.
Sommarens mest lärorika: Detransition, Baby, Torrey Peters
Sommarens andra bok är inte heller den bästa, men nog den mest lärorika. Detransition, Baby handlar nämligen i grunden om transsexualism, något som jag fem sidor in i boken kunde konstatera att jag vet skrämmande lite om. Man följer Reese och hennes ex Amy som genomgått en detransition och åter lever som man, nu vid namn Ames, och deras relation när Ames flickvän plöstligt blir gravid.
Men man följer också med in i en värld som för mig var helt okänd – där MTF, FTM, transition, femmes och chasers är vardagstermer som jag först ska förstå för att kunna hänga med. Och för mig som älskar att fylla i luckor i mitt medvetande och min kunskap om allt som handlar om att vara människa, så är det här en lärorik resa, vilket i sig gör boken bra. Och väldigt viktig.
Jag blir dock inte helt såld här heller. Jag kastar mig inte över den för att läsa vidare. Den stannar kvar som en inblick i något tidigare rätt okänt, men inte som en bok jag älskade.
Sommarens hatten av: Detaljerna, Ia Genberg
Skriver du en tunn bok där fyra helt fristående kapitel beskriver en person som funnits i ditt liv och en relation som har spelat roll, och få det att stanna kvar i mig långt efter att jag lagt ifrån mig boken, så säger jag hatten av.
Jag säger i och för sig hatten av till i stort sett alla som lyckas skriva en bok och få den publicerad, men den här hatten är väldigt full av beundran och ett visst mått av avund. Jag vill också kunna skriva som Ia!
Jag tror att det är det at hon kan förmedla en känsla eller en stämning så väl så att det känns i kroppen, trots att hon ‘bara’ beskriver ögonblick. Händelser. Skeenden. Nä, men det är så bra, läs den. Den är bara 150 sidor lång, det finns inga ursäkter.
Sommarens ljuvligaste: Färskt vatten till blommorna, Valérie Perrin
När jag köpte Färskt vatten till blommorna trodde jag att det var en av sommarens lättviktare. En sådan där småytlig men härlig bladvändare att slumra ifrån i hängmattan och som inte lämnar bestående intryck. Jag hade fel.
Jag kan inte minnas sist jag älskade en huvudperson så förutsättningslöst ett par sidor in i en bok. Den ensamma men nöjda kyrkogårdsvaktmästaren Violette som lever sitt stilla liv där i Bourgogne – med en historia bakom sig som vecklas ut i sakta men men så otroligt säker takt. Vars tillvaro inte vänds upp och ner men liksom rör på sig, när en poliskommissarie knackar på och berättar att hans mamma bett om att få bli begravd där, men han vet inte varför.
Hela boken är en spänningsroman, men absolut ingen deckare. Det är stora livsöden, utan att bli geggigt. Det är lättläst, utan att vara det minsta banalt. Älskade.
Sommarens snabbaste: Kaffe med mjölk, Ella-Maria Nutti
Den tunna, lilla Kaffe med mjölk läste jag en märkligt sömnlös natt på Gotland. Jag som annars aldrig har problem med att sova låg helt oförklarligt och vred på mig från att jag gick i säng tills klockan blev 02. Då plockade jag fram dessa knappa 200 sidor, lade ifrån mig den utläst kl. 03.45, och somnade sen gott.
Kaffe med mjölk är en sårbar och lågmäld historia om en mamma och en vuxen dotter. En mamma som har något viktig att berätta för en dotter som är upptagen med sitt egna liv, och om relationen dem emellan. Det är sorgligt och fint och fick mig att vilja väcka alla mina närmsta där på Gotland och säga att jag älskar dem. En bra bok för dig som vill läsa något som berör lite, men inte orkar plöja igenom en tegelsten.
Sommaren klassiker: Väggen, Marlen Haushofer
Ingen sommarhög utan en klassiker, sa jag till butiksbiträdet på Pocketshop på T-Centralen, och bad om hjälp. Hon plockade bestämt fram Väggen och sa att det var en av de största läsupplevelserna hon haft. Eftersom ordet läsupplvelse får mig att känna mig som världens minst belevade människa, som exakt aldrig skulle beskriva en bra bok som en läsupplevelse, är jag aningen skeptisk. Men jag litar på personalen på Pocketshop och köper den ändå.
Den österrikiska klassikern handlar om en kvinna som på väg hem från ett besök i en jaktstuga i Alperna stöter på en osynlig vägg och inser att hon inte kan komma ut. Allt på andra sidan har frusit fast i tiden och dött och hon är fångad – ensam i dalen. Från sida tio är hon ensam i en stuga, med en hund, en ko och några katter och resten av boken handlar om det. Om hennes tillvaro, där det händer otroligt lite men där hon ändå ska hålla sig i liv.
Det var fascinerande att läsa en bok på 300 sidor där det händer så fruktansvärt lite, men man ändå vill fortsätta läsa. Den satte igång en hel del tankar om tristess, om närvaro och om vad vi klarar oss utan. Men någon läsupplvelse var det inte, för mig.
Sommarens överraskning: Morgonstjärnan, Knausgård
Jag befarade att den tjocka första delen av Knausgårds senaste trilogi skulle ligga kvar i högen när sommaren var slut. När jag försökte mig på Min Kamp för några år sen slutade jag nämligen efter ett par hundra sidor, nästan förargad över hur otroligt tråkigt jag tyckte att det var, och kände därför ett visst motstånd inför denna Morgonstjärnan. Men när tio personer sagt att ‘det här är annoooorlunda’, blir jag ändå nyfiken och köper, och när den sista semesterveckan närmade sig visste jag att det var då eller aldrig. Tjocka böcker kräva sin semester.
Efter 50 sidor var jag fast. Vad händer – det här är ju spännande på riktigt ju?! sa min förvånade läshjärna och sen plöjde jag igenom resten på bara några dagar. Boken följer en himla massa människor just där de är i deras liv när en stor, ny stjärna dyker upp på himlen ovanför Bergen. Små, märkliga saker händer i deras tillvaro och det är stundtals skitkonstigt men så otroligt spännande.
En teologisk thriller har den kallats och jag kan knappt tänka mig något mer pretientiöst. Men det fungerar, främst tack vare alla detaljera personporträtt och så mycket igenkänning bland alla karaktärer. Om du också har tvekat – gör det. Läs den.
Sommarens ‘Jaha, det var en bok’: Systerklockorna, Lars Mytting
Systerklockorna är en historia. En historia om en kvinna, en präst, en tysk arkitektstudent och en kyrka i en avlägsen och gudfruktig by i Gulbrandsdalen i 1800-talets Norge.
Jag fascineras av tanken på Norge i historien. Hur ett land som är så ofrånkomligt och geografiskt komplext, med höga berg och djupa fjordar, lyckats bli en sådan framgångssaga. Själva historien är lite spännande när jag är mitt i den och visst vill man veta h u r d e t g å r. Men det är det. Ja, det var en bok.
Sommarens minst oväntade: Je m’appelle Agneta, Emma Hamberg
Sommarens sista bok blev den svenska bästsäljaren Je m’appelle Agneta. Var bok har sin plats, och efter Knausgårds teologiska epos kändes ‘lätt, härligt och förutsägbart’ som en passande kontrast, och lätt, härligt och förutsägbart fick jag. Medelålders kvinna flyr tråkigt liv och hittar glädjen på oväntat ställe. Ni vet.
Det är mysigt och livsglatt och man hejar ju på Agneta (lev livet, Agneta!), och absolut ingenting kommer som en överraskning. Det är feelgood i dess renaste form och lämnar mig inte med något nytt. Det behöver alla böcker heller inte göra. Den gjorde helt enkelt sitt jobb som feelgood. Heja Agneta!
***
Det var böckerna jag läste sommaren 2023. Har du läst någon av dem och vad tyckte du i så fall? Läste du något annat som du vill rekommendera?
2
