Fyra saker jag övar på i livet just nu

Vissa människor reflekterar väldigt mycket över sin egen person och utveckling. Andra inte alls. Själv är jag just nu i en fas där min coachingutbildning tar i stort sett all min reflektionskraft och utvecklingsenergi och något annat vore nog orimligt.

Men jag har ändå ett gäng områden där jag är väldigt uppmärksam och där jag övar på livet. Där jag vill bli bättre på något för att bli en bättre medmänniska eller mer rimlig i mina förväntningar till mig själv. Sådana här reflektioner blir alltid betydligt mer spännande i en diskussion – så dela gärna med er av era tankar i kommentarsfältet – det blir så mycket roligare då!

1. Att hålla käften och lyssna

Lyssnar du ordentligt när någon pratar? Alltså på riktigt? Eller tänker du mest på den fantastiska anekdoten eller det viktiga inspelet som du ska göra så fort personen bara s l u t a r prata i en nanosekund?

Själv har jag i många sammanhang varit dålig på att verkligen lyssna. Är fortfarande ibland. Och att döma av många samtal och dialoger jag ser och deltar i nu, efter att jag börjat uppmärksamma tendensen, så finns det fler dåliga än bra lyssnare där ute. Resultatet i många samtal blir att varenda inspel blir en språngbräda till nästa persons mer eller mindre relevanta bidrag. Som väldigt ofta börjar med “Jag…”.

När man väl börjar iaktta det här så inser man också hur respektlöst det är, och hur ointressanta många samtal egentligen blir. Och är det något jag älskar så är det givande och respektfulla samtal. Alltså övar jag mig i att hålla käften och lyssna.

Och ett litet förlåt – om du inte tänkt på detta än så kommer du kanske börja nu, och det finns en risk att du blir väldigt, väldigt trött.

2. Att handla i stället för att tänka

Att antingen göra något åt sådant som fyller mina tankar, eller att släppa det, har jag övat mig på länge. Visst ligger det potentiell kraft i tankar men om de förblir i mitt huvud för länge så blir det mest geggigt. Omsätts de till en handling frigörs plats för annat och känslan av att agera är nästan alltid tillfredsställande.

Så om något skaver vill jag ställa den där lite jobbiga frågan fast jag kanske bävar för svaret, göra en plan för hur det ska lösas eller helt enkelt släppa skiten. Om jag drömmer om något vill jag skicka det där mailet, anmäla mig till kursen, ställa frågan eller boka den där resan. Kanske blir det platt fall men då har jag i alla fall provat.

Det här har blivit ännu tydligare och krävt ännu mer övning sedan jag blev egen. Plötsligt ligger i stort sett allt ansvar för min utveckling, min motivation och i slutändan också mitt banksaldo enbart hos mig, och den enda vägen fram är att handla. Ibland små steg, ibland stora, men alltid handla i stället för att tänka.

3. Att vila i att inte alltid ha veta eller ha en åsikt

Ni vet den där personen som man vill ha med i sitt lag när man spelar Trivial Pursuit, för att de kan lite om väldigt mycket? Det är jag.

Och ni vet den där personen som ibland slänger ur sig saker som de egentligen inte verkar veta särskilt mycket om. Det har tyvärr också varit jag.

I det genetiska lotteriet hade jag turen att födas med en hjärna som är som en kunskapssvamp – den suger åt sig information och minns den. Tacksamt för det mesta. Men att vara den där allmänbildade som alltid har ett svar blev också så tidigt en väsentlig del av min självbild att det till sist tog negativ skruv.

Det är nog ett decennium sedan jag började inse att jag kände mig rent misslyckad när jag hamnade i en diskussion om ett politiskt läge någonstans i världen och faktiskt inte visste ett skit om det. Eller när jag mitt i en upphettad debatt om något polariserande faktiskt inte hade en åsikt. Jag visste inte vem jag var om jag inte hade koll på exakt allt – mådde rent utav dåligt av det – och skarvade ofta med något lite lösryckt som jag hört eller läst, i stället för att helt enkelt vara tyst eller säga ‘jag vet inte’.

Utöver att vara destruktivt så är det också ett beteende som stör mig ordentligt hos andra, så det gav sig självt att jag sakta men säkert skulle backa ut ur rollen som allvetandes och lära mig att vila i ‘det vet jag inte tillräckligt mycket om för att uttala mig’, ‘det vet jag inte – berätta mer!’ och ‘jag vet inte och det intresserad mig heller inte’.

Det här har verkligen gjort skillnad för min självkänsla och jag fortsätter att öva mig i att kunna det jag kan och inte kunna det jag inte kan. Och så klart att lära mig mer om det jag är intresserad av. Man kan lära gamla hundar att sitta och jag lär mig att ibland inte kunna ett skit.

4. Att syna gamla sanningar i sömmen

Vi är inte konstanta varelser som går genom livet med exakt samma intressen, värderingar och åsikter från vaggan till graven. Som tur är – så otroligt tråkigt det vore. Vi utvecklas och förändras, vissa mer än andra, och det är ju ett jäkla privilegium att få vara med på den resan. Problemet är att om du inte synar gamla sanningar i sömmarna med jämna mellanrum så upptäcker du kanske inte att de förändrats. Eller att de aldrig var sanna.

Ett exempel: Jag var i 35 år säker på att jag inte är en kreativ människa. Det var en absolut sanning som påverkade mitt utbildningsval, min yrkesbana och mina intressen. När jag insåg att det var en sanning som formats någon gång för länge sen och som egentligen inte alls stämmer blev jag först jätteledsen över vad som hade kunnat vara, och sen nyfiken: bär jag runt på andra sanningar som egentligen inte är sanna?

Det kan också vara en åsikt jag alltid haft men som jag plötsligt känner börjar ringa lite falskt. Eller något jag alltid tyckt har varit viktigt som inte längre intresserar mig det minsta. Här övar jag på att inte hålla fast utan att ge plats för nytt och också på att ibland känna på de där ‘sån här är jag’ och granska det. Stämmer det? Eller låter jag sanningen definiera mig helt utan grund?

***

Det var fyra saker jag över mig på i livet just nu. Nu vill så gärna höra från er – övar ni också på något av det här? Något annat? Eller är ni alldeles nöjda som det är? Kommentera gärna nedan!